Det var som självaste hulken...

Vi kom med i TOKO RINKI! :D Vi kommer att träna som dårar hädan efter o just därför beslöt jag mej att detta var tiden för en förkylningen from hell att bryta ut.

Pepp!

Det svänger uppåt i träningen. Två pass som jag kan konstatera ordentligt lyckade ligger bakom oss.Q traskar nu ordenligt fram i sin utveckling o det är ren lycka att få vara med honom under resan! Efter dagens jobb packade jag hundarna i bilen o tänkte åka till sportplan för ett träningspass. Men den var oplogad så att knata i snön lockade inte speciellt mycket så vi svängde upp vid skolområdet istället! Kanon ide så här i efterhand :) Gården var ju full av lukter o suveränt miljöombyte! Började att ta ut Q som bjöd på riktigt fin kontakt trots nytt område o hundar som skällde i granngårdarna. Han var som klistrad i frittfölje o motivationen på topp med NÄSTAN noll blickläpp! (Wohooo!) gudarna ska veta vad jag kämpat med hans FF!! Nu är vi så näääära!!! Han fick ökat avstånd under ligg o stå under gång o där har verkligen en knut också släppt. Som nyaste  började vi slipa på stå under inkallning i den nya miljön vilket klickade riktigt bra eftersom han fick leksak BAKOM sej slängt varje gång vilket gjorde att "halten blev riktigt ren". :)

Tiara fick mest repetera inför lördagens tävling. Lite hoppigt FF men den damen kan minsann leverera :D Fin känsla men lite slarv i återgångarna. Drog igenom hela LK1 för att kolla var vi ligger. Som nytt började vi med bakåt FF, lite trixigt men KUL! :)

Eftersom hundarna redan var uppvärmda passade jag på att ge dem varsitt fysträningspass. Tiara fick backträning o Qid fick balans o styrka på skolgårdens alla leksaker o rampsaker som stod så passligt där ;)
Sen drog vi till närmsta skog på den obligatoriska promenaden. Satte bollen i Qs mun så Tia skulle få lite terängträning, vilket hon fick i mist 45 min sprang hon o jagade fårhunden efter bollen, haha gissa om han njöt :P
Så där gick vi då tre nöjda själar i skogen två fartdårar som sprang över diken o stockar o en med musik i öronen o såg ljuset bytas ut mot mörker o insåg vi varit ute i över 3 timmar :) Härligt.

Hahaha sant ;)

Utvärdering av två pass.

Vi har haft två träningspass som varit varandras totala motsatser. Förra veckan drog vi ett kvällspass på gården. Lydnad. Båda hundarna kändes väldigt stabila och mycket med. Tog fram apporten och premiär kastade hela kast för Mr Qiddson, han galopperade fint ut och greppade men tvekade lite på ingången om han verkligen skulle komma eller lämna att lattja med apporten själv. Inomhus har han haft väldigt fina överlämningar så jag backade lite i träningen genom att köra utbyte av leksak. Genast när han dök upp drog jag fram en leksak ur fickan o slängde iväg. Höjde kriterierna stegvis genom kräva att han tryckte upp apporten i min hand innan belöningen kom. Efter ett tag hade vi jobbat upp suget så pass att jag till o med fick springa undan honom och han kom jagandes med apporten i FULL galopp mot mej bara för att få trycka av den :D Duktiga skrutt! Den träningen lämnade med må bra känslor i magen.


Några dagar senare var vi i växthuset på "klubben" och drog ett pass med J och hennes hundar. Agility hindren var överallt  över plan och min border  sprang mer eller mindre på tårna. Strörning till max för lilla ärthjärnan. Han var okoncentrerad o nonchalant mot mina lydnads inviter och vi fick ta många "snack" under träningspasset. - vi har ibland lite delade meningar om saker här i livet ;)
Sänkte kriterierna på passet o övade mycket  passivitet när andra hundar körde agility, vilket är en utmaning för Qiddson, speciellt när andra "får " (enligt honom själv) springer över bommen. -  VALLNING!
Tog kontaktövningar och lite fotgående med fokus på att det skulle bli noll blicksläpp. Och hålla position övningar. Känslan av detta pass var bajs. Min mage skrek efter mat o det hela blev kattskit.

Vad har vi nu lärt oss av detta förutom att inte släppa blodsockret i botten och att jag fortfarande har världens finaste busar? Jo att anpassa störningarna! ;)