En U-sväng!

Det var det vi gjorde igår! =D Som ni vet har min känsla för agility i princip avtagit helt under senaste (halv)året. Jag kände noll motivation för att lägga mina fötter på planen igen o kände att vi inte hör hemma där längre. Jag ville satsa allt på lydnaden. Tills igår.
Min kära vän J frågade om jag skulle komma med ner till träningshuset för en oplanerad långpromenad, sagt o gjort eftersom jag vid det tillfället råkade ha hundarna redan i bilen. Vi promenerade o våra munnar gick i ett medan hundarna sprang som galningar. Vi kom tillbaka till träningshuset och  J frågade om jag inte skulle komma in. (Qids ben är nämligen iskick igen) Njaa blev mitt svar, hade ju inga träningskläder på mej, o mina skor var våta. (som när skulle det ha stoppat mej förr?) - 3 minuter svarade J. TRE minuter agiträning med Q o sen får du åka. Nåja  tre minuter kunde väl gå an tänkte jag.

Det hela blev säkert  närmare halvtimmen! :D herregud vad min känsla kom tillbaka!! :D Jag som hade begravt hela min agi karriär återupptog den efter första loppet :D vilken hund! UNDERBART!
Vi startade precis där vi slutade! =) J är ju som känt min högra hand. Hon vet exakt när det är dax att puffa framåt eller bromsa, läskigt nog känner hon mej ibland bättre än jag känner mej själv =) TACK!!!

Som om mitt huvud inte från förr gick på högvarv inom lydnaden, nu måste vi göra rum för agi oxå ;)
Så nu spinner jag på nya upplägg, vi måste träna kontakter, vi måste träna slalomingångar, vi måste träna framåtsändade........!!! :D hur härligt som helst!

Qid hos veterinären ;)